Släpp forskarna loss, det är vår (nästan)

Det kan ibland vara långt mellan labbet och köksborden hemma hos Svenssons. Foto: Carolina Hawranek

Kan vi forskare föra en dialog med omvärlden, eller är våra samtalspartners mest intresserade av enkla svar och lösningar på konkreta problem?

Åsa M Larsson

Relationen mellan forskare och omvärlden debatteras just nu intensivt på många ställen. Universitetsvärlden är just detta ibland - en egen värld. Det är på gott och ont. Att högre utbildning inte ska följa samma krav på lönsamhet och kvartalsrapporter som ett aktiebolag kan tyckas självklart, samtidigt som samhället naturligtvis har rätt att kräva något sorts utfall av alla de hundratals miljoner som pumpas in årligen. Frustrationen att kunna nå ut och delta i det offentliga samtalet är ibland minst lika stor bland forskarna, som hos de politiker och journalister som anser att forskarna fortfarande gömmer sig bakom höga murar och i elfenbenstorn. vi kan vara överens om problemet, utan att för den delen vara överens om var ansvaret ligger och hur lösningen bör se ut.

Det blev tydligt nu i veckan t ex då företrädare för Kungliga Vetenskapsakademien, Vetenskap & Allmänhet, samt ett par andra akademier skrev en debattartikel i Uppsala Nya Tidning. De efterfrågar bland annat en tydligare dialog mellan unviersiteten och samhället, och ett mer aktivt engagemang i dessa frågor från lärosätena. Vår rektor Kåre Bremer ger svar på tal i sin blogg. Han är kritisk till att så mycket av ansvaret hela tiden verkar läggas just på forskarna och lärosätena, som enligt hans mening gjort mycket stora satsningar det senaste decenniet som gett mycket bra utfall. Han ser istället att det stora problemet ligger i att politiker och samhällsutvecklare verkar mycket ovilliga att lyssna och delta i den kommunikationen.

Jag finner mig inte oväntat lite vacklande mellan båda lägren. Å ena sidan håller jag helt med debattartikeln att det krävs mer än fina policydokument - det krävs ordentlig kompetensutbildning av både forskare och administratörer, större möjlighet att utveckla kommunikationsdelen av projekten och bättre mötesplatser för forskare och politiker/företag/allmänhet/utbildare. Samtidigt är det uppenbart att många universitet gjort enorma framsteg på detta område sedan 90-talet, och det finns uppenbart en vilja hos de flesta inom ögskolorna att nå ut. Vi vill inte bo i elfenbenstorn - tvärtom. Men intresset från politiker och näringsliv är ofta påtagligt svalt och kortsiktigt - det märks inte minst i hur de icke-naturvetenskapliga ämnena behandlas. För att det ska kunna ske en dialog krävs att två parter dyker upp, inte bara en även om denna råkar vara beredd till tänderna.

För att då sluta med ett positivt exempel så har Naturvetarnas fackförbund i samarbete med Stockholm Meeting satt igång en universitetsturné kring landet för att diskutera forskarnas framtidsutsikter i Sverige. Turnén avlsutas här på Stockholms universitet i Aula Magna den 15:e april, med presentationer och paneldiskusisoner med politiker, högskolerepresentanter, folk från näringslivet osv. Programmet ser enormt givande ut och doktorander och studenter är välkomna att delta och jag rekommenderar varmt att alla som vill anmäler sig (det är gratis). Kolla gärna in de debattartiklar de sett till att få in i tidningarna i samband med turnén.

Kommentarer

Visst behövs två parter för att föra en dialog! Och visst har  forskningskommunikationen blivit både bättre och mycket mer omfattande de senaste åren. Men fortfarande är samspelet mellan forskarsamhället och samhället i stort inte tillräckligt omfattande.

För att ta reda på varför har vi i ODE-projektet - vars resultat fick oss att skriva debattartikeln - lyssnat på forskarna. De efterlyser bättre stöd från universitetsledningarna för att kunna samverka mer. Det handlar både om incitament och om praktisk vägledning i hur man gör.

Vi hoppas att lärosätena lyssnar på och tar till sig forskarnas önskemål. Då kan vi också ställa krav på politiker och beslutsfattare att samtala mer med forskarna.

Absolut krävs det mer än fina ord - bra kurser redan på doktorandnivå i kommunkation behövs i större omfattning och bättre insikt bland de seniora forskarna att det inte är "bortkastad flumtid" när deras doktorander tar dessa.

Systemet i nuläget belönar tyvärr nästan bara de som publicerar sig i fina tidskrifter, medan de som skriver poplära böcker eller håller många föreläsningar för allmänheten får en klapp på axeln men knappast anställning.

Som alltid är det hönan och ägget - om forskare och universitet blir bättre på att ta för sig i det offentliga samtalet, då blir nog politiker och beslutsfattare bättre på att lyssna.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.

Mer information om formateringsmöjligheter

By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.