Släpp forskarna loss, det är vår (nästan)

Relationen mellan forskare och omvärlden debatteras just nu intensivt på många ställen. Universitetsvärlden är just detta ibland - en egen värld. Det är på gott och ont. Att högre utbildning inte ska följa samma krav på lönsamhet och kvartalsrapporter som ett aktiebolag kan tyckas självklart, samtidigt som samhället naturligtvis har rätt att kräva något sorts utfall av alla de hundratals miljoner som pumpas in årligen. Frustrationen att kunna nå ut och delta i det offentliga samtalet är ibland minst lika stor bland forskarna, som hos de politiker och journalister som anser att forskarna fortfarande gömmer sig bakom höga murar och i elfenbenstorn. vi kan vara överens om problemet, utan att för den delen vara överens om var ansvaret ligger och hur lösningen bör se ut.

Det blev tydligt nu i veckan t ex då företrädare för Kungliga Vetenskapsakademien, Vetenskap & Allmänhet, samt ett par andra akademier skrev en debattartikel i Uppsala Nya Tidning. De efterfrågar bland annat en tydligare dialog mellan unviersiteten och samhället, och ett mer aktivt engagemang i dessa frågor från lärosätena. Vår rektor Kåre Bremer ger svar på tal i sin blogg. Han är kritisk till att så mycket av ansvaret hela tiden verkar läggas just på forskarna och lärosätena, som enligt hans mening gjort mycket stora satsningar det senaste decenniet som gett mycket bra utfall. Han ser istället att det stora problemet ligger i att politiker och samhällsutvecklare verkar mycket ovilliga att lyssna och delta i den kommunikationen.

Jag finner mig inte oväntat lite vacklande mellan båda lägren. Å ena sidan håller jag helt med debattartikeln att det krävs mer än fina policydokument - det krävs ordentlig kompetensutbildning av både forskare och administratörer, större möjlighet att utveckla kommunikationsdelen av projekten och bättre mötesplatser för forskare och politiker/företag/allmänhet/utbildare. Samtidigt är det uppenbart att många universitet gjort enorma framsteg på detta område sedan 90-talet, och det finns uppenbart en vilja hos de flesta inom ögskolorna att nå ut. Vi vill inte bo i elfenbenstorn - tvärtom. Men intresset från politiker och näringsliv är ofta påtagligt svalt och kortsiktigt - det märks inte minst i hur de icke-naturvetenskapliga ämnena behandlas. För att det ska kunna ske en dialog krävs att två parter dyker upp, inte bara en även om denna råkar vara beredd till tänderna.

För att då sluta med ett positivt exempel så har Naturvetarnas fackförbund i samarbete med Stockholm Meeting satt igång en universitetsturné kring landet för att diskutera forskarnas framtidsutsikter i Sverige. Turnén avlsutas här på Stockholms universitet i Aula Magna den 15:e april, med presentationer och paneldiskusisoner med politiker, högskolerepresentanter, folk från näringslivet osv. Programmet ser enormt givande ut och doktorander och studenter är välkomna att delta och jag rekommenderar varmt att alla som vill anmäler sig (det är gratis). Kolla gärna in de debattartiklar de sett till att få in i tidningarna i samband med turnén.