Otydliga regler kring ljudupptagning

På Stockholms universitet (SU) finns i dagsläget ingen övergripande policy kring ljudupptagningar, varken rörande om studenter får spela in eller om de olika institutionerna ska tillhandahålla ljudupptagningar från föreläsningar och/eller seminarium. Detta kommer dock ändras under 2017 då det i årets plan för lika rättigheter och möjligheter står att det ska tas fram en “universitetsövergripande policy/rekommendation om inspelning av föreläsning/seminarium”.

Oklart rättsläge

Själva rättsläget kring ljudinspelningar är lite knepigt, eftersom det finns olika tolkningar av lagen. Generellt får en ju spela in samtal en själv deltar vid (men ej lämna rummet då det kan räknas som olovlig avlyssning), men det blir knivigt om exempelvis lärare inte vill bli inspelade. Det tycks inte finnas någon praxis i frågan heller.

Situationen på andra lärosäten

Det är svårt att sia om hur restriktiva SU kommer vilja vara i sina policy men en fingervisning är att flera lärosäten i Sverige har väldigt liknande riktlinjer kring ljudupptagningar utförda av studenter. De fastslår generellt bara två grundregler:

  • Inspelningar får ej göras om inte lärare ger sitt explicita tillstånd. Om en annan student vänder sig emot lärarens godkännande så väger den studentens röst tyngre.
     
  • Inspelningar får göras av studenter med funktionsnedsättningar som kräver det, men det är en bedömning som görs utav lärosätets stödinstans för studenter med behov av särskilt stöd.

Studentkåren arbetar vidare med frågan

Då vi på SUS ser det som prioriterat inte bara att det ska finnas en tydlighet om huruvida studenter får spela in sina föreläsningar/seminarium utan också att SU ska tillhandahålla inspelade föreläsningar (inte seminarium) till studenter, är det också en fråga vi kommer fortsätta driva. Varför vi gör en skillnad mellan föreläsningar och seminarium är för att vi anser att en inspelad föreläsning ändå förmedlar det mesta utav den viktiga information medan seminarium bygger på medverkan och diskussioner.

Vi anser att inspelade föreläsningar är något som skulle gynna studenter överlag, oavsett om det är för att en plötsligt behöver vabba eller för att en har koncentrationssvårigheter och vill kunna lyssna på föreläsningen flera gånger eller för att det är lättare att lära sig genom att lyssna istället för att läsa. Detta är dock en komplex fråga, speciellt eftersom SU är så pass decentraliserat så det är svårt att få fram generella uppmaningar till samtliga institutioner. Vidare finns det en del oro inför vad det gör med undervisningssituationen och kvaliteten, några av dessa orosmoln är:

  • Oro för hur en skyddar studenters integritet överlag men specifikt om det rör t.ex. studenter med skyddad identitet.
  • Att studenter ska sluta komma på föreläsningar eftersom de inte längre ”behöver”.
  • Att det ska påverka samtalet i rummet, att saker ska spridas på internet om någon (lärare eller student) säger något opassande.
  • Att lärare ska bli nervösa eller att det på annat sätt ska påverka föreläsningskvaliteten
  • Att studenter ska bli nervösa eller att det på annat sätt ska påverka studenters medverkan i föreläsningen
  • Oro kring ”ägande” av material. Om en anställd byter universitet, vem ”äger” då föreläsningen? Hur förhindras spridning av materialet?

Oavsett denna oro så kommer detta fortsätta vara en prioriterad fråga för studentkåren då vi anser att fördelarna överväger nackdelarna. Det finns vägar kring dessa problem och vi hoppas att universitetet också är villiga att diskutera, kompromissa och se studenternas bästa.